Jens Lekman och Frida Hyvinen i all ära. Men vi får inte glömma bort våra rappande stjärnskott som sprider eftertanke och slagkraftiga ord. På den svenska musikscenen får alla genrer plats – och alla ska få synas.

Recept för snabb framgång:

  • Surfa in på www.topstreetwear.com
  • Känn efter vad det är du brinner för och vad som gör dig jävligt upprörd.
  • Skriv sedan ner det på ett papper och du har stor chans att en dag blir skriven om här – eller kanske snäppet bättre, få släppa skivor och bli en välkänd artist.
  • Var med i ett tv-program. Med dagens mediesatsning på musik med allt från Idol, Fame factory, X-factory och I-dont-even-know-how-many-factorys så är det inte allt för svårt att skaffa sig en karriär. Eller?

Då och nu

Då var det Latin Kings, Petter och Ken Ring med märken som Stussy som rappade sig upp till toppen på egen hand, med stark vilja. Nu, nu är det Ison, Fille och alla som vill säga något med märken som Galagowear och vars första ”gig” sker inför Sveriges befolkning på bästa sändningstid. Ja, things have changed, men kanske inte till det sämre. Att det är mer brus och surr nu som man måste solla bort – visst, men utbudet av svenska starka röster har aldrig varit större. Nackdelen är att då vi förut var trogen en artist och hängde på låset till butiken när vi visste att skivan skulle släppas, har bytts ut mot att vi byter favoritartist nästintill lika ofta som vi byter underkläder. Typ.

Hur hiphopen kommer att te sig i framtiden, beror till stor del på hur vår värld ser ut och mår. Och hur vi människor mår. Då hiphopen är ärlig och naken kan vi känna av vår samtid genom att lyssna till musiken och vad det är människor vill sjunga om. Det är det som berör. Kanske borde politiker lyssna mer på musikens innehåll och inte på varandra innanför stängda dörrar. Kanske kommer vi då få en bättre värld och samhällen som andas i samma takt som individerna. Det är i alla fall vad Latin Kings gjorde när det började skriva musik: känna av det samhälle de levde i och försöka skildra det.